På bilden ser du vår illustration över ett komplext samspelsförhållande mellan immunförsvar och de celler i vävnaderna som detta påverkar. Cellerna som är delaktiga i inflammationen har anpassat sig efter miljön de befinner sig och miljön styrs av tillgång på olika råvaror, pH-värde och en mängd olika signalmolekyler (cytokiner, kemokiner mm). 

Med fokus inställt på kronisk inflammation

Kronisk inflammation är som namnet antyder en inflammation som inte går över. Den har till skillnad från en vanlig akut inflammation oftast inte någon tydlig orsak utan kommer smygande med åren. Många vanliga åldersrelaterade krämpor kan kopplas till inflammation men faktiskt även de flesta hälsoproblem.  Kronisk inflammation i sig är inte en sjukdom utan bör snarare ses som en dörröppnade för sjukdom.  

Inflammation skapas av immunförsvaret och det är i grunden en viktig mekanism för att skydda oss, t ex när vi får en infektion. Hur kronisk inflammation uppstår vet man inte exakt men redan i mitten av 1800-talet presenterade Rudolf Virchow en teori som fortfarande står sig. Det är teorin om kronisk irritation och du kan läsa lite mer om den längre ned.  Viktigt att komma ihåg att irritation kan vara egentligen allt som är dåligt för oss och nuförtiden är kosten förmodligen det som påverkar oss mest. Allt dåligt orsakar förändringar i cellerna som sen via cell- till cellkommunikation aktiverar immunceller och sakta byggs det upp en miljö där de olika cellerna samspelar. Eller helt enkelt, de anpassar sig till en ny situation och ser inflammationen som det nya normala.

Sammanfattningsvis innebär Virchows teori om kronisk irritation att långvarig exponering för irritanter leder till kronisk inflammation, vilket i sin tur kan orsaka cellskador och bidra till utvecklingen av olika sjukdomar. Denna teori har haft en varaktig inverkan på medicinsk forskning och klinisk praxis genom att lyfta fram vikten av att förstå cellulära processer vid sjukdomsutveckling.

Rudolf Virchow:
Teori om kronisk irritation

Rudolf Virchows teori om kronisk irritation, som han formulerade på 1800-talet, utgör en viktig del av hans bidrag till medicinsk vetenskap, särskilt inom patologi. Här är huvuddragen i teorin:

Cellulär patologi: Virchow föreslog att alla sjukdomar kan förstås genom förändringar i celler. Han menade att sjukdomar uppstår från dysfunktion eller skada i celler, snarare än från organ eller vävnader som helhet.

Kronisk irritation och inflammation: Enligt Virchow kan långvarig irritation av vävnader leda till kronisk inflammation. Han observerade att kronisk inflammation ofta var associerad med sjukdomsutveckling och kunde orsaka vävnadsförändringar över tid.

Utveckling av sjukdomar: Virchow postulerade att kronisk irritation, såsom långvarig exponering för vissa kemikalier, mekanisk skada, eller infektioner, kan leda till olika sjukdomar, inklusive cancer. Han ansåg att kronisk inflammation spelar en nyckelroll i att främja cellförändringar som kan leda till malign transformation.

Inverkan på celler: Han betonade att förståelsen av hur celler reagerar på långvarig irritation och inflammation är central för att förstå utvecklingen av kroniska sjukdomar och cancer.

Målsättningen med Citronprotokollet™

Om en kronisk inflammation är ett samspel mellan celler som har anpassat sig till en ny miljö så krävs det man försöker återställa miljön. Förändringarna som sker i cellerna handlar till stor del om att enzymer i cellernas mitokondrier är känsliga för irritanter. Utsätts de för en irritant så ser cellen denna som ett hot och cellen aktiveras (gör sig redo för strid). Det är aktiverade celler som påverkar miljön, både för att de konkurrerar om vissa råvaror och för att de producerar ämnen som påverkar andra celler (signalmolekyler). 

Syftet med Citronprotokollet™ är att förändra eller störa miljön som håller inflammationen aktiv och det sker genom en fas som vi kallar Citronifiering eller man kan se det som en  transformation. Under denna process blir protokollet en del av inflammationen men fungerar ungefär som en trojansk häst. De olika ämnena som ingår i protokollet tas upp av cellerna och stör de mekanismer som behövs för att cellerna ska vara aktiverade och hur de kommunicerar med varandra. När de inte kan aktiveras påverkas i sin till miljön som förhoppningsvis börjar normaliseras. 


Normalisering

Efter Citronifieringen där samspelet mellan celler störs kommer nästa fas som är Normalisering, vilket kan ses som en fas för självläkning. Här börjar immun- och vävnadshomeostasen att bli mer normal. Det är under denna fas som man som regel märker förbättringar och det kan gå relativt snabbt. Det är lång ifrån ovanligt att man får de första indikationerna inom cirka tio dagar men det varierar beroende på vilka vävnader i kroppen som är påverkade och vilken grad av immuninfiltration det är i dessa vävnader. Normaliseringen är oavsett snabba förbättringar något som måste ta sin tid och man bör därför fortsätta med Citronprotokollet™ tills man känner att läget har varit stabilt. Därefter kan man på försök minska till enbart morgondosen av produkterna. Om du återintroduceras olika livsmedel du har undvikit innan så fortsätt med protokollet under den tiden för att hjälpa till med en mjukare övergång. 

 

Okej, du vill veta lite mer ingående?

Citronprotokollet™ bygger på en bredverkande ringar på vattnet-effekt eftersom en cell påverkar en annan men vi har givetvis några specifika angreppspunkter. Läs mer om dessa nedan. Notera att flera av de ämnen vi använder ingår naturligt i regleringen av cellerna och det är protokollets styrka. 

Mitokondrierna 

Vid inflammation skiftas cellernas ämnesomsättning från en oxidativ mitokondriell metabolism till att bli mer glykolytisk där socker metaboliseras ('Warburg-effekten') och parallellt nedregleras pyruvatdehydrogenas (PDH) vilket gör att inflödet av acetyl-coA från  sockermetabolism minskar. Samtidigt fragmenterar mitokondriernas citronsyracykel och uppreglerar citrattransportprotein SLC25A1. Detta medför att mitokondriens citrat går ut i cytoplasma för att täcka ett ökat behov av acetyl-coA hos cellen. Eftersom det sker ett bortfall av acetyl-coA kompenseras det via en reduktiv (bakvänd) metabolism från alfa-ketoglutarat till citrat. Den ökade produktionen av alfa-ketoglutarat sker vid glutaminolys. Följden av detta är att mitokondrien under inflammation har brist på intermediärerna i den första halvan av citronsyracykeln. Detta påverkar i sin tur epigenetisk histonmodifiering (acetylering och metylering). Genom att fylla på med alfa-ketoglutarat har forskning bland annat visat att man kan påverka polarisering av makrofager till att bli alternativt aktiverade, s k M2, som dämpar inflammation (se nedre bild till höger) men alla celler styrs av sin ämnesomsättningen. Det är ändringar i ämnesomsättningen som styr genuttryck genom post-translationell modifiering (histoner). 

Utöver att påverka den mitokondriella funktionen där protokollet tillför alfa-ketoglutarat som i sig hämmar HIF1alfa som styr sockermetabolismen i cellen så har även Symbios™ en direkthämmande effekt.  Sockermetabolismen  (glykolys) är av de viktigaste och tydligast uppreglerade metabolavägarna i celler som är involverade i kronisk inflammation.  

Ökad produktion av kroppsegen antiinflammatorisk signalmolekyl

Symbios innehåller taurin som kan dämpa att neutrofiler frigör extracellulära fällor (cell-fritt DNA) och i samband med det bildas N-klorotaurin som hämmar NF-kB och STAT3, samtidigt uppregleras NRF2 som styr cellernas antioxidationsproteiner. 

Degradering av neutrofila extracellulära fällor/cfDNA

En ökad bildning av cell-fritt DNA sker vid inflammation som en följd av ökad celldöd men även via immunceller som frisätter extracellulära fällor. Sådant cell-fritt DNA ser cellerna som ett skadeassocierat molekylärt mönster och ökar inflammation via cGAS-STING-signalering. Kroppen har en egen förmåga att bryta ned cell-fritt DNA men denna förmåga kan vara nedsatt eller att bildningen överträffad degraderingen. Citronprotokollet™ hjälper kroppen att degradera cell-fritt DNA.